bookmark_border2021-02-09

Idag flyttade jag om i projektrummet och ställde in omklädningsskåpen samt skaffade två stora bord till.

Tog isär två paraplyer i minsta beståndsdel. Började rengöra kedjor och montera av vevarmar från cykeln. Jag skissade lite på olika upphängningar av kameran till ev. drake.

Plockade fram några kameror och började ladda batterier samt leta efter tomma band att spela in på. Det landade på tre olika miniDV-kameror där jag kommer att jobba med den som väger minst och som jag har tillgång till flest extrabatterier till. Saknar fortfarande vidvinkeln men tror att den dyker upp samt att de egenskaperna som objektivet har med extremt kort fokallängd och med sin starka optiska distorsion och den sfäriska form bildutsnittet får bidrar till att fånga vinden, världen, människan.

bookmark_border2021-02-05

– Sprätt!

“Vad kallade du mig?” fick jag ur mig med en tryckvåg av luft från munhålan. Jag riktade frågan med en hastig knyck, nacken smackade till som en fjäder mot en okänd del av rummet. Nålen stannade tillfälligt det frenetiska arbetet med att särskilja triangulära tygstycken av polyester från varandra. Ögonen trillade nästan ur sina hålor i sökandet efter en antagonist.

24 stycken, 12 rosa, 12 svarta, skulle tillsammans komma att utgöra grunden i ett undersökande av var vinden slutar någonstans. Vart/var den börjar vet jag redan. Det är inskrivet i mytologin, i sagorna, medfött som en del av den mänskliga hjärnan och nedärvt genetiskt genom många generationer. Men jag vill inte se det, jag vill se något annat; den ynkliga människan i blåstens perspektiv, tagen av låg- & högtryck som möts, på väg, gravitation, fram och tillbaka och/eller stillastående, svävande, betraktande men också som en del av den historia det ändå är.

bookmark_border2021-02-03

Den skissande processen tar huvuddelen av tiden i anspråk. Dossieren med det skissade materialet uppgår till 20-talet olika dokument där framförallt tre huvudstråk av idéer är tongivande. Materialet digitaliseras vid tillfälle.