Det fortsatta ateljéarbetet har i huvudsak bestått i att medelst sprättning särskilja triangulära tygstycken från varandra. Noterar att det textilia material som används till paraplyer uteslutande består av 100% polyester. Vilka egenskaper polyester har i förhållande till vinden, bärighet, lyftkraft el. dyl. får jag be om att få återkomma till.
Under eftermiddagen konsulterade även jag en skräddare angående sammanfogandet av de olika delarna till en sammanhängande duk. Jag blev upplyst om något som heter fransk söm. Det är en normal söm som görs två gånger och döljer de klippta sidorna av tygstycket. Detta motverkar att tycket fransar sig och att tyget inte repas upp. Den kallas också för vändsöm ibland och beskrivs så här av Ragnar Björkman i Skräddarlexikon:
Delarna är tillskurna med 1 cm sömsmån. De är först hopsydda med maskinsöm och 4 mm sömsmån med avigsidorna mot varandra. Därefter har delarna vikts med sömmen i vikningskanten, så att rätsidorna kommit mot varandra och sömkanterna emellan, varefter en stickning är gjord 6 mm fr kanten. Då tygdelarna är utvikta, finns då på avigsidan liksom en sömkant bestående av delarnas båda sömkanter, som på grund av stickningen är dolda.
Jag har nu tillräckligt med material för att börja tillverka en prototyp men samlar fortfarande delar och har lagt ut en efterlysning via sociala medier om fler paraplyer, gärna vita eller ljusa färger vilket förefaller vara ganska ovanligt. Den vanligaste färgen är svart.
Dagens sidospår har varit att jag sytt på olika tygmärken på en jeansväst. Västen fungerar som en slags metafysisk förlängning av drömmen om cykeln som en kinetisk skulptur i ett profant korståg.
{7513223:C5GL79KN}
harvard1
default
asc
no
1
97
Björkman, R., Thelander, E. and Sveriges skrädderiförbund (2004) Skräddarlexikon. Stockholm: Sveriges skrädderiförb.